Fattiga och rika

Klimatkonferensen i Köpenhamn pågår som bäst med ca 15000(!) delegater från hela världen. Varför så oerhört många? Det är ju bara 193 länder representerade.

Nåväl, vi i väst har blivit rika genom att i stor utsträckning använda fossila bränslen. Kol och olja och i synnerhet oljan har gjort det möjligt att utveckla ett transportsystem ingen ens drömde om i början av 1900-talet. Men alla medaljer har en baksida. Följden har blivit luftföroreningar, svåra trafickstockningar och enligt de allra flesta en negativ inverkan på klimatet som potentiellt kommer att ha förödande konsekvenser för såväl människor som djur och växter.

Alla med sunt förnuft vet att det kommer bli nästan omöjligt att komma fram till ett vettigt avtal. Enligt klimatexperterna och politikerna får inte jordens medeltemperatur öka mer än 2 grader C fram tills år 2100 för att undvika en gigantisk klimatkatastrof. Alla bud som lagts hittlls räcker inte alls för att nå dit, det inser t.om en pajas som Andreas Carlgren.

Bortsett från det allmänna motståndet mot att ändra livsstilen och politikernas rädsla för folkets vilja (mer om det i framtida inlägg) är huvudorsaken till förhandlingarnas klena resultat djupa motsättningar mellan i och u-länder. De flesta u-länder står för en bråkdel av utsläppen men kommer drabbas hårdast om klimatförändringarna blir kraftiga. Men sedan finns det ett antal u-länder som är på väg att bli ekonomiska supermakter och vars CO2 utsläpp ökar snabbt. Främst märks givetvis Kina och Indien men även t.ex Brasilien. Kina och Indien har en befolkning på närmare 2,5 miljarder och trots att varje kines släpper ut mycket mindre CO2 än en genomsnittlig amerikan är ändå landets totala utsläpp de högsta i världen.

Har full förståelse för kinesernas och Indiernas åsikter att de måste tillåtas att få öka utsläppen i deras kamp mot fattigdomen som ställer till så mycket elände. Det var ju inte de som började använda fossila bränsle i jätteskala. Likväl blir utvecklingen väldigt svårstoppad om deras utsläpp fortsätter att öka i nuvarande takt. Men om manar allvar i väst med allt prat om "solidaritet", fattigdomsbekämpning "kraftfulla utsläppsminskningar" etc måste man i väst ta på sig en mycket större börda än Kina. Annars skriver de (med rätta) aldrig under något avtal, inte Indien heller.

I-länderna å andra sidan vill av ekonomiska och politiska skäl göra så små eftergifter som möjligt vad gäller utsläppsminskningar och bistånd till u-länderna för att hjälpa dem till anpassning. Det verkar vara viktigare att stoppa avverkningen av regnskogarna än att minska sina egna utsläpp... För i-länderna passar det även utmärkt att tvinga Kina till eftergifter då landet börjat bli ett allvarligt hot mot västs ekonomiska makt. Följden blir givetvis en total låsning i förhandlingarna. Om det blir något avtal överhuvudtaget kommer det bli ett mycket urvattnat dokument som garanterat inte kommer leda till omfattande reducerade utsläpp på global nivå.