måndag 21 december 2009

Vilken politiker vågar ta riktigt svåra beslut för att minska utsläppen?

Kina må ha  världens största utsläpp av koldioxid och med en enorm ekonomisk tillväxt, kombinerat med mycket klena ambitioner från ledarna att minska utsläppen kommer utsläppen av allt att döma fortsätta att öka snabbt, samma sak gäller i Indien. Som jag skrev tidigare har jag ändå förståelse för hur ledarna i diktaturen Kina resonerar. De vill bekämpa den djupa fattigdomen och då är de fossila bränslena nödvändiga. Vi i väst och i synnerhet politikerna och journalisterna har en tendens att bara se utsläppsproblematiken ur "vår" synvinkel utan och tänka på att vi aldrig blivit så rika utan de fossila bränslena.

Likväl kommer utsläppen från västvärlden även fortsättningsvis vara mycket höga. Vi lever i en demokrati, i Sverige har vi haft allmän rösträtt i drygt 90 år nu och bortsett från extremister på höger och vänsterkanten finns knappast någon som vill avskaffa demokratin. När det gäller att ta riktigt svåra beslut som garanterat inte uppskattas av väljarna har emellertid demokratin brister. Å I en demokrati är politikerna helt beroende  av väljarnas stöd för att vinna röster. Den oundvikliga följden blir givetvis att ingen (oavsett partitillhörighet) skulle våga ta beslut som granterat är mycket impopulära bland vanligt folk och diverse olika intresseorganisitioner från facket till svenskt näringsliv, motormänen, LRF etcetera, etcetera. Ågärdarna hur vi ska minska CO2 utsläppen är ett utmärkt exempel på detta.

Av allt att dömma krävs just det, mycket tuffa åtgärder för att på allvar  minska utsläppen. SVT-s Uppdrag granskning granskning hävdade för ca 1 månad sedan att en rad expertmyndigheter, t.ex naturvårdsverket och Vägverket slagit fast att enbart ny teknik aldrig kommer att minska utsläppen från transportsektorn märkbart, bilåkandet måste minska  om regeringens ambitioner på  detta område fram till 2025 ska uppnås. Likväl hävdar såväl Fredrik Reinfeldt och miljöminister Andreas Carlgren att det aldrig  kommer bli nödvändigt att minska bilåkandet. Nu teknik kommer ju att fixa det här!


Vad bygger de det på? Carlgren säger ju rent öppet att han inte delar myndigheternas bedömning. Våra politiker ägnar sig knappast åt egen forskning... Varför säger de så? De VET att man aldrig kommer att vinna ett val på säga åt väljarna att bilåkandet måste minska eller att Thailandsresan kommer att bli ett par hundra procent dyrare p g a höjda skatter på flygresor. Således kan man dra slutsaten att våra folkvalda antingen:
1) Lever i en drömvärld där man hoppas att någon forskare någonstans i världen kommer att svinga ett magiskt trollspö och uppfinna ett nytt bränsle som garanterat minskar utsläppen drastiskt.
2)Man är livrädda för att tala om sanningen för väljarna - ka vi ordna klimatet måste vi ta till dessa åtgärder.

Detta gäller naturligtvis inte bara Sverige utan hela västvärlden. Vilken president i USA vågar höja bensinpriset till motsvarande 15-20 kr/litern och lägga tunga koldioxidskatter som drabbar de delstater som har stora kolfyndigheter eller en kansler som  säger åt tyskarna att de måste minska på bilåkandet
? Ingen så klart. Istället blir det halvmesyrer och poltiskt "svammel", ansvaret att ta dessa beslut får någon annan stackare ta i framtiden, bara JAG slipper det.

Och denna problematik finns givetvis inte bara inom transportsektorn utan en rad andra områden, inom jordbruket, turistindustrin, köttindustrin mm mm. Hur kommer LRF och deras motsvarigheter i andra länder reagera när priset på kött ökar kraftigt? Sett ur politikernas synvinkel väljer de naturligtvis rätt taktik. Ska de vinna folkets röster måste de skjuta på de riktigt obekväma besluten så länge som möjligt. Men om klimathotet är så allvarligt som många forskare hävdar är taktiken förödande. Till slut MÅSTE någon ta dessa beslut men då är det kanske för sent för att hindra en global klimatkatastrof.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar